Lagotto Romagnolo

Lagotton är en hund som har kvar en betydande genvariation men är mycket homogen som typ. Under 1990-talet har lagotton blivit erkänd som ras och en modern sällskapshund. Det vill säga en hund som är ett aktivt sällskap till den moderna människan vilken aktiverar sig genom jogging, promenader i skog och mark, svampplockning, lydnadstävlingar, spårarbete och agility.

Lagottons mest karakteristiska drag är den ganska korta, mjuka och krulligt lockiga pälsen. Den ska vara kraftigt lockig över hela kroppen, endast huvudet, öronen och mustaschen får vara mindre lockiga. Pälsen får absolut inte vara utkammad eller friserad. Inte heller vare sig lång eller helt nedklippt. . Pälsen är vattenavstötande men tenderar att bli tovig så det är vanligt att man klipper ner hunden årligen. Traditionella pälsfärger är enfärgad vit, smutsvit samt alla nyanser av brun eller orange. Vidare brokig, vit eller smutsvit med bruna eller orange fläckar, samt skimmel i vitt/smutsvitt och brunt eller vitt/smutsvitt och orange. Svart färg eller svart pigment är däremot inte tillåtet hos lagotto och är ett diskvalifiserende fel vid bedömning av rastyphet.

Helhetsintrycket ska vara en i det närmaste kvadratisk hund som aldrig får se lågbent ut. Kroppen ska ge ett atletiskt (mesomorphic på eng.) intryck vilket främst kommer sig av den krulliga pälsen och måttligt uppdragna buklinjen. Det är således en liten lätt hund med fin benstomme, för hanhund är maxvikten endast 16 kilo till en max mankhöjd på 48 cm. Halsen ska vara kraftig och ganska lång och svansen kan antingen bäras glatt uppåt eller till och med upprätt när hunden är alert och upphetsad, eller vara nedhängande och sabelformad, däremot får svansen inte bäras i båge över länden som på en spets. Även detta är ett diskvalifiserende fel vid bedömning av rastyphet som kan vara svårare att bedömma än pigmenteringen. Huvudet ska ha bred, något välvd skalle och kraftigt och trubbigt, inte för långt nosparti som ska ha mycket kraftiga käkar och stor nostryffel som får vara i alla nyanser av brunt. De runda, något stora men inte framträdande ögonen ska ha ett vänligt uttryck, trots den haselnötsbruna eller ljusa ögonfärgen.

Det är hundar som älskar att vara med och har stor uthållighet men samtidigt är lugna inomhus. Lagotton är däremot inte någon hund som man kan lämna hemma vind för våg när man går till jobbet. Hundens intelligens och lust att upptäcka saker och ting gör att den börjar syselsätta sig själv om nu inte husse eller matte är med och motionerar hjärnan. Här är en hund som verkligen behöver mer mental än fysisk motion. Att utforska och att leta är ett medfött anlag hos lagotton där den får användning för sina utmärkta luktegenskaper. Dessa egenskaper går inte att släcka ut som man släcker ett ljus, det är något man får lära sig leva med. Jaktegenskaperna har däremot avlats bort för att inte distrahera hunden i sitt arbete. Någon aggressivitet mot andra hundar finns normalt inte hos en lagotto, här gäller devisen, "bättre fly än illa fäkta". Lagotton är i grunden mycket vänlig, sällskaplig och social även om den kan vara lite avvaktande mot nya bekantskaper och helst själv vill vara den kontakttagande. Lagotton är tillgiven och mycket fäst vid sin husse/matte, är en utmärkt kamrat som har mycket lätt för att lära, älskar att lära sig nya saker.

Rasens adelsmärke, förutom tryffelnäsan, är den krulliga pälsen. Den är dessutom lättskött, förutsatt att den sköts så som standarden förespråkar, klipps ner en till två gånger per år. Lagotton är road av vatten även om den kanske inte är lika tokig i vatten som vissa andra raser i grupp 8 där den hör hemma i utställningssammanhang. Lagotton älskar att söka och leta saker, är utmärkta som kantarellhundar och borde vara utmärkta som mögelhundar eller till eftersök.

Rasen har testats vid försvarets Hundtjänstcenter som minhund med mindre lyckat resultat eftersom det inte är önskvärt att hunden själv försöker gräva upp minorna den hittar.

Även om lagotto romagnolo är en gammal hundras så erkänndes den inte av italienska kennelklubben förrän 1991 och av F.C.I. 1995. De första lagotto kom till Sverige 1995 då det importerades 3 st från ursprungslandet Italien. 1996 och 1997 registrerades det 9 lagotto respektive år för att 1998 registreras 32.